Jennifehr

Jag vet inte vad det var som hände men plötsligt kände jag den malande känsla som jag så många gånger känt förut. Ångesten kryper sakta fram ... igen. När livet varit på topp ett par dagar går det lika fort ner igen och jag vet aldrig när, bara att jag aldrig får vara riktigt glad.
Det konstiga är att det inte finns något som utlöser denna nedstämdhet, och inte heller vet jag hur jag ska bota den. För som jag ser det är det en sjukdom, men ingen medicin i världen botar mig.

Då kommer tårarna, från ingenstans....

 <3