Jennifehr

Nu såhär när solen gått ner och jag som vanligt lyckas hamna framför datorn, rättare sagt med datorn i knäet. Som så många gånger förr kommer den där ledsamheten just på kvällen då jag är ensam och inte har den värld runt omkring mig , som skyddar mig från att visa de känslor som finns djupt där inne. Mitt liv är en evig maskerad. Om min identitet rubbas vet jag inte vem jag är, skulle jag vara den glada och ambitiösa tjej som jag visar utåt idag eller skulle hon vända sig inåt och söka tröst i något annat  ?  Jag finner min trygghet i leendet som avskärmar mitt rätta jag från verkligeheten.

Hur ska jag möta motgångarna när jag inte ens kan tackla framgångarna?