Kontrollfreak
Jag har ingen koll på mina grejer, de var annat när man bodde själv och var sak hade sin plats. Jag visste precis var mina saker fanns. Det var ordning - eller organiserat kaos. Men nu städas vissa viktiga prylar undan och kommer aldrig fram igen , så är livet när man lever hemma. Som till exempel när mina recept var borta, skulle jag tagit hand om dem själv skulle de aldrig försvunnit. Snart, snart är hemmalivet slut...
Ingenting är förändrat, allt är precis som förut. Innan jag lät mig själv må bra var världen runt om mig en enda röra, nu är den lika rörig men jag struntar i stöket och låter smutsen samlas i hörnen tills jag får nog . Lika så fungerar mitt humör - jag blir inte arg lika ofta och inte heller lika ledsen men när det väl händer är det stora utbrott och floder av tårar. Priset som jag får betala för att till ytan må bra är att jag inte kan få uttryck för mina känslor utan att det går till överdrift. Om jag är ledsen, kan jag inte gråta. Något inom mig håller tillbaks tårarna och det är som att bära på ett hav och när det svämmar över forsar de salta dropparna nerför kinderna.
Men idag är livet ganska okej, jag har koll på skolan. Svenskan och Samhällskunskapen är avklarad för iår. Likaså matten det är bara boken som ska tillbaks. Engelskan är nog också klar, vilket känns skönt efter att ha sträckläst Nr 12 igårnatt. Det känns liksom i luften att skolan snart slutar, att vi äntligen släpps fria - fria att har roligt släppa stressen och bara vara. Nu ska jag vara, bara vara: inte oroa mig, inte stressa utan bara vara, vara Jennifer.
<3
Ingenting är förändrat, allt är precis som förut. Innan jag lät mig själv må bra var världen runt om mig en enda röra, nu är den lika rörig men jag struntar i stöket och låter smutsen samlas i hörnen tills jag får nog . Lika så fungerar mitt humör - jag blir inte arg lika ofta och inte heller lika ledsen men när det väl händer är det stora utbrott och floder av tårar. Priset som jag får betala för att till ytan må bra är att jag inte kan få uttryck för mina känslor utan att det går till överdrift. Om jag är ledsen, kan jag inte gråta. Något inom mig håller tillbaks tårarna och det är som att bära på ett hav och när det svämmar över forsar de salta dropparna nerför kinderna.
Men idag är livet ganska okej, jag har koll på skolan. Svenskan och Samhällskunskapen är avklarad för iår. Likaså matten det är bara boken som ska tillbaks. Engelskan är nog också klar, vilket känns skönt efter att ha sträckläst Nr 12 igårnatt. Det känns liksom i luften att skolan snart slutar, att vi äntligen släpps fria - fria att har roligt släppa stressen och bara vara. Nu ska jag vara, bara vara: inte oroa mig, inte stressa utan bara vara, vara Jennifer.
<3Kommentarer
Trackback